Korkelikorkat
Detta eviga samtalsämne.
Men faktum kvarstår. Har man arbetat som sommelier (flasköppnare) på en större bankett en kväll så är chansen inte obefintlig att man brustit ut i ett hysteriskt gapskratt när man öppnat den tjugonde korkdefekta flaskan och inser att vinet förmodligen inte kommer att räcka till alla gästerna.
När jag pratar med vinmakare runtom i världen så får man samma svar överallt; kvalitén på äkta kork blir konstant lägre, samtidigt som priserna konstant går uppåt. En minst sagt ohållbar utveckling.
Dock hör man fortfarande idag, 2007, folk i branschen som förespråkar naturkork med tjusiga argument som: Den sensuella känslan som “ploppet” ger och materialets sensualism och bla bla bla.
Människor som yttrar sig så är inte verklighetsförankrade. De kanske går på journalistprovningar och provar vin och köper några flaskor i butik som de öppnar hemma och dricker. Men de kommer aldrig riktigt nära de vardagliga problemen med korkdefekt.
Nu finns det ju ett antal lösningar på marknaden för producenter att arbeta med. Jag tänkte börja med att avhandla VINOLOC-förslutningen. Alltså glaskorken från Tyskland. Hur bra är den egentligen?
Tja, om man kikar på vad förslutningen egentligen är så inser man att det ju inte är en glasförslutning. Det är en plastförslutning! Alla vet att glas mot glas = inte bra. Skaver, ger flisor, håller inte tätt. Så därför har man en plastpackning mellan”glaskorken” och flaskan. Funkar väl bra för viner som ska konsumeras nu, men MYCKET tveksamt i ett långlagringsperspektiv. En tunn plastbit lär inte behålla sin elasticitet länge.
Dessutom finns ett annat potentiellt problem med VINOLOC, som jag vet har inträffat hos vissa producenter, och det är att glasflisor från glaskorken har lossnat vid buteljeringstillfället. Glasflisor i vinet är väl sådär, för att uttrycka sig milt.
PLASTKORK fungerar väl ok vid kortare lagringsperioder men frågan är hur tätslutande och elastiska dom är. Men varför ska man ha plastkork egentligen? Det är ju enbart ett alibi för att få använda sin Laguiole. Men den exklusiva känslan infinner sig knappast ändå, trots att man använder en korkskruv för 2000 spänn, när man drar upp en rosa gummiplopp.
STELVIN skruvkork är det bästa alternativet idag enligt mitt sätt att se det. Och jag har hört rykten om att sommelierer på topprestauranger i USA hittat på ett ursnyggt/avancerat/coolt sätt att öppna flaskorna på framför gästen som ger höga showpoäng. Dessutom har de använts tillräckligt länge (sedan början av 70-talet) för att man ska vara säker på att de fungerar som långtidsförslutning.
Men det bästa för vinet vore naturligtvis den klassiska KAPSYLEN! En stenhård förslutning som är absolut tät och säker. Fast till och med jag skulle ha blandade känslor för att öppna en Echezaux från DRC med kapsylöppnare.
Egentligen handlar det bara om tillvänjning. Hur många idag tänker på att för 30 år sedan buteljerades alla ölflaskor med klassisk keramikförslutning och metallgrimma? Gissa om det var protester i Tyskland när kapsylen infördes, men idag är det ingen som klagar.
Just do it!