Galna Italien…
Så, hemma efter en hysterisk vistelse på VinItaly.
Italien är verkligen galet, stökigt, ostrukturerat, irriterande och alldeles, alldeles… underbart.
Men ibland så känner man att kärleken till landet sviktar. Till exempel när bilfärden på 3 mil från Gardasjön till mässan i Verona tar 3 timmar och möte efter möte får ställas in.
Vilket annat land skulle komma på tanken att lägga en mässa av den storleken på en anläggning som är placerad i en stad där det finns parkeringsmöjligheter för kanske en tredjedel av alla som vill parkera. På Vinexpo, Vinisud, Prowein etc så är det aldrig några problem att ta sig fram till mässan. I Italien är det dessvärre inte möjligt att anordna något utan att strula till det.
Själva mässan var mycket intressant för vår del och kommer generera en hel del spännande i framtiden. Men stämningen överskuggades av alla rykten om vad som försigått i Montalcino (och tydligen på andra ställen också). Framtiden får utvisa vem som har gjort vad och i vilken utsträckning, men de Italienska medierna gör inte saken lätt för de anklagade producenterna, skyldiga eller ej. Fast handen på hjärtat, hur många har inte suttit med ett glas “modern” Barolo och funderat över vilken ovanligt mörk färg vinet har?
Så är det i Italien, ibland blir man trött. Fast sen stannar man och tankar och beställer un caffè, och får den mest ljuvliga, perfekta espresso man kan föreställa sig, av en tjock tant bakom kassan på bensinmacken. Sen älskar man Italien igen.
April 27th, 2008 at 8:01 pm
Visst, lite sent att kommentera, men det är en utmärkt fast forward-beskrivning av Italien. Råddigt - men bensinmackespresson chockar en varje gång, efter en perfekt grillad panino med prosciutto och sötvarma tomater. Att jämföra med dygnsgrillad tjockiskorv på Statoil. Klart man åker tillbaka igen och igen.