I morgon far vi hemåt efter en veckas intensivt provande i Chateauneuf-du-Pape och Languedoc. Jag säger det direkt: Vinodlarna i södra Frankrike har fått till något speciellt med årgång 2010. Det är sällan en årgång blir riktigt dålig i södern, det som måste till för att så skall ske är stora mängder nederbörd under skörden. Annars ordnar det sig oftast på något vis. Desto viktigare då att årgångarna är olika varandra och att de har sin egen personlighet. Detta vill jag verkligen påstå att de senaste årgångarna har.
2010 är en mineralisk och strukturerad version av 2007, den påminner en hel del om hur 2005 upplevdes som ung; med stadiga tanniner och fruktsyra men med kanske ännu mer frukt än 2005. Några producenter har sagt till mig att de allvarligt funderat på att buteljera och sälja årgång 2011 före 2010. För det här är en årgång för framtiden. Köpa och glömma bort i källaren är det som gäller. I alla fall för de producenter vars stil ligger åt det mörkare hållet, exempelvis de från den norra delen av apellationen.
Många av 2010:orna som vi provade under veckan buteljerades för endast ett par veckor sedan, och det märks tydligt en årgång som 2010. I vissa viner var frukten lite tillbakadragen till förmån för syra och tanniner, men det är normalt. Det är därför proffskritikerna åker till Chateauneuf och provar på hösten…
Vi provade mängder av 2010:or som var riktigt bra, men om jag absolut ska plocka ut mina personliga favoriter, alltså de viner som gav mig en sån där skön feeling, både bland de de vi säljer och konkurrenter, så blir det dessa:
2010 CdP Cuvée Mon Aieul, Domaine Pierre Usseglio
2010 CdP Chaupin, Domaine de la Janasse
2010 CdP, Domaine Charvin
2010 CdP Signature, Domaine la Barroche
2010 CdP La Combe de Fous, Clos Saint Jean
2010 CdP Deus ex Macchina, Clos Saint Jean
2010 CdP Colombis, Domaine Saint Prefert
2010 CdP, Vieux Donjon
2010 CdP Cuvee du Quet, Mas de Boislauzon
2010 CdR Resérve, Clos du Caillou
2009 CdP Réservé, Domaine du Pegau
2010 CdP Chateau Sixtine, Cuvée du Vatican
2010 La Pèira
2010 Las Flors de la Pèira
Men det var många andra viner som också fick stora utropstecken i blocket (Ipaden).

Störtskön Languedoc-farbror som på en blandning av occitane, franska och spanska ivrigt förklarade hur man beskär ett olivträd på bästa sätt. Hos La Pèira.

Sandiga jordar i Rayas. En av Saint Prefert nyligen inköpt vingård på 1,5 hektar som används i toppvinet Collection Charles Giraud. Jag vågar inte ens tänka på vad priset för denna plätt låg på….

Provning av samtliga 2010:or och 2011:or från fat hos Domaine de la Janasse. Det tar ett par timmar!

Mässan Le Printems du Chateauneuf-du-Pape.

Mycket gott att prova här. Majestätiska 2010:or från Clos Saint Jean till exempel.

Eller en sublim 2010:a från Vieux Donjon.

25 hektoliter Pure 2010. Debatten går hög om “naturliga viner”. Naturligare vin än så här blir det inte. Och vilken Pure detta är sedan..

2011:or från demi muids hos Isabelle Ferrando som går från klarhet till klarhet. Magiskt bra, alltihop. Synd bara att kvantiteterna fortsatt är så små…

Kvällens vin vid en middag. 2005 Chambertin Grand Cru från Domaine Trapet var chanslöst mot 2005 Colombis!

100% Mourvedre från La Pèira. Galet bra. Galet, galet bra. La Pèira är läskigt bra just nu. Vinerna är fortfarande stora byggen, men de har fått en extra dimension i form av komplexitet och mineralitet. Jèrèmie Depierre menar att det handlar om att det hårda arbete de lagt ner i vingårdarna sedan 2004 nu börjar betala sig på riktigt. I ärlighetens namn var det inte mycket i Chateaunuef som stod upp mot min provning hos La Pèira.

Nyplanterad Mourvedre i solnedgång.