Bristly

Vi försöker hänga med i vad som skrivs om vin på nätet (på svenska) och det finns en handfull synnerligen begåvade skribenter (bloggare) därute som förser oss med dagliga provningsanteckningar av mycket hög kvalitet. Det är kul och trevligt men vi hade aldrig anat vilken genomslagskraft dessa bloggare har. Det fick vi erfara i Lördags.

Här är posten som fick oss att minnas 90-talets mest uttjatade IT-term; mail-bombad!
http://vinare.blogspot.com/2008/04/domaine-la-barroche-pure-2004-vs-2005.html

Lördagsplanerna fick avstyras och dagen ägnades åt mailkorrespondens med ivriga vinälskare som undrade var man får tag i Domaine La Barroche toppcuvée, Pure.

Vi har ju förmånen att lansera årgång 2004 av Pure på Systembolaget den 2 Juni, 120 flaskor. Och detta till ett otroligt fördelaktigt pris, 324:-. Man måste hålla i minnet att Barroche är en ny egendom och 2004 är den första årgången av Pure. När vi offererade det till Systembolaget så lade vi oss på lägsta möjliga marginal för att få in vinet, hypen kring Barroche hade vid det tillfället inte riktigt tagit fart, och det är svårt att veta hur inköparna på Systembolaget resonerar.

2005 däremot är det svårare med. Vi fick en mycket liten allokering av detta vin och det kom hem för ca 1 månad sedan. Planen var att lansera det i beställningssortimentet till sommaren men en efter en har hört av sig och velat privatimportera vinet. Detta sedan Robert Parker skänkt 100/100 i Hedonist’s Gazzette. Och efter Finare Vinares positiva omdöme så small det bara till och vinet är nu slutsålt till sista flaska (vi har 3 magnum sparade för framtida sjöslag).

Vill passa på att tacka alla som mailat (över 40 personer) och jag hoppas att ni som inte fick köpa 2005 Pure, förstår läget. Pure utgör en försvinnande liten del av produktionen (ca 350 lådor) och hela världen skall dela på det. Vi har fått en större tilldelning av 2006 Pure som även det är ett makalöst vin, för er som gillar Parkerpoäng så kan jag nästan garantera en höjning nästa gång han provar vinet.

Sen hade jag förmånen att prova 2007 Pure från fat i Februari och ajajajaj, det är något i hästväg. Jag har aldrig smakat något liknande. Viskositeten påminner om ett söt vin, det är nästan som olja. Smaken är fullständigt överväldigande, ren, och samtidigt balanserad. Jag begriper inte hur han bär sig åt, Julien. Men det är väl som han säger själv: Vi får se hur mycket talang jag har när vi får en skitårgång i Chateauneuf-du-Pape. Hittills har han varit lyckosam på den fronten, men jag tror att han kan lyckas även ett sämre år, det är en riktigt klipsk kille.

För övrigt så kommer basvinet Domaine La Barroche Réserve, att byta namn i och med 2006. Det kommer heta Domaine La Barroche helt enkelt. Cuvéen är också aningen annorlunda.

Vi funderar på hur vi ska göra med 2006 Pure, och skulle gärna få lite förslag från er som läser. Tycker ni att vi ska jobba med en bokningslista där alla ni som är intresserade får boka upp er på ett antal flaskor som ni sedan köper via Privatimport? Eller tycker ni att vi ska lansera vinet på Systembolaget och så får ni tampas med alla andra i kön vid Regeringsgatan?

Lämna gärna en kommentar här nedan!

Så, hemma efter en hysterisk vistelse på VinItaly.

Italien är verkligen galet, stökigt, ostrukturerat, irriterande och alldeles, alldeles… underbart.
Men ibland så känner man att kärleken till landet sviktar. Till exempel när bilfärden på 3 mil från Gardasjön till mässan i Verona tar 3 timmar och möte efter möte får ställas in.

Vilket annat land skulle komma på tanken att lägga en mässa av den storleken på en anläggning som är placerad i en stad  där det finns parkeringsmöjligheter för kanske en tredjedel av alla som vill parkera. På Vinexpo, Vinisud, Prowein etc så är det aldrig några problem att ta sig fram till mässan. I Italien är det dessvärre inte möjligt att anordna något utan att strula till det.

Själva mässan var mycket intressant för vår del och kommer generera en hel del spännande i framtiden. Men stämningen överskuggades av alla rykten om vad som försigått i Montalcino (och tydligen på andra ställen också). Framtiden får utvisa vem som har gjort vad och i vilken utsträckning, men de Italienska medierna gör inte saken lätt för de anklagade producenterna, skyldiga eller ej. Fast handen på hjärtat, hur många har inte suttit med ett glas “modern” Barolo och funderat över vilken ovanligt mörk färg vinet har?

Så är det i Italien, ibland blir man trött. Fast sen stannar man och tankar och beställer un caffè, och får den mest ljuvliga, perfekta espresso man kan föreställa sig, av en tjock tant bakom kassan på bensinmacken. Sen älskar man Italien igen.