En dag i Langhe.
Saturday, August 30th, 2008En mycket hektisk resa till Italien blev det härom veckan. Rom, Abruzzo, Piemonte och Veneto var platser avhandlades.
Vi fick en fantastisk dag i Barolo och Barbaresco som innehöll frukost i Monforte d’Alba, vindruvsätande i vingårdar som tex Cannubi, promenad i Barolo, enstjärning lunch i La Morra osv, livets goda ni vet…
Vid tresnåret anlände vi till I Paglieri strax utanför Barbaresco för en genomgående provning av de nysläppta årgångarna av Roagnas viner. Ingen ung Luca Roagna fanns på plats då han ledsnat på värmen och åkt på semester till Finland (!?) av alla ställen. När vi kommer ner så åker han upp…
Vi blev naturligtvis varsamt omhändertagna av Alfredo Roagna som med en blandning av Italienska, Piemontese och Franska ledde oss genom provningen av de nya årgångarna av Roagnas viner som släpps i Augusti. Förmodligen är detta den ultimata tiden att prova Roagna, det är inga dåliga årgångar som släpps; 2004 Barolo Vigna Rionda, 2001 Barolo La Rocca e la Pira, 1999 Chrichet Pajé Barbaresco tex. Alla viner visar upp strålande rena Nebbioloaromer i begynnande mognad med mycket tydliga personligheter.
Efter provningen satte vi av mot Monforte d’Alba tillsammans med Alfredo för att hänga lite med en legend; Domenico Clerico. Det är lite ironiskt att den mest inbitna och tjurskalliga traditionalisten Alfredo Roagnas bästa vän är ultramodernisten Domenico Clerico.
Första anhalt var Domenicos nya vineri som beräknas vara klart 2009 och idag är halvfärdigt. Vilket projekt! Ett fullständigt enormt bygge med galet modern design och utrustning, det går bra nu!
Därefter drog vi hem till Domenicos “gamla källare” och ställde oss frågan: Vad gör karln? Varför bygga ett monstervineri när man redan har ett monstervineri? Den gamla cantinan dignar av enorma glänsande rotofermentors, splitternya barriques av finaste märke och all cutting edge-utrustning man kan önska sig.
Domenico Clerico är en mycket intressant person med en fascinerande historia. Ni som är lite insatta i modern Barolo vet säkert att Domenicos mest berömda vin heter Perchristina och kommer från vingården Mosconi. Perchristina betyder “för Christina”, Christina var Domenico enda barn och hon dog mycket tragiskt vid 7 års ålder.

Domenico och Gabriel pratar om vädret i vingården Ginestra.
Alfredo berättar för oss att Domenico Clericos otroliga drivkraft och diciplinerade arbetssätt härstammar ur den enorma sorg han bär med sig. Det är den drivkraften som gjort honom så berömd och framgångrik. Han är som en duracellkanin som vid närmare 60-års ålder kastar sig in i otaliga projekt och lyckas med det mesta han gör, en stor man!
Hans viner är också mycket imponerande om man gillar stilen. Vi provade det mesta av det bästa ur många årgångar och allt är storslaget, fruktmättat men balanserat. Allt från Dolcetto och Barbera till topp-Barolo som Ciabot Mentin Ginestra och Perchristina. Imponerande!
Dagen avslutades på en restaurang på torget i Treiso, Barbaresco. Domenico satte igång den beryktade leken som alltid uppstår när man äter middag med vinmakare. Den går ut på att man skickar runt vinlistan och alla vid bordet beställer in sjukt dyra viner som severas blint och de andra gissar. Så länge man inte betalar så går det ju an…
Det dracks Gaja Barbaresco, Scavino Barolo Cannubi, Roagna Barolo Rocca e la Pira Riserva mm mm, men inget imponerade på mig som 2005 Barbaresco Serraboella av den lilla producenten Cigliuti. Vilket vin! Stor mycket ren Nebbiolokaraktär med de klassiska Barbarescoattributen i mängder; rosor, violpastiller, rök, mörka körsbär, ja ni vet! Allt i doften är perfekt accentuerat och avvägt, smaken attakerar med söt och syrlig primär nebbiolofrukt och de där underbara sandiga tanninerna som Barbaresco kan ha när det är som bäst. 2005 i Barbaresco är något att kolla upp!
Sammanfattningsvis, man kan ha det sämre än vi hade den här Augustidagen i Langhe…