Det kan aldrig bli en klyscha, våren är här och livet återvänder!
Som man längtar efter den här tiden. När Magnolian på tomten ser ut så här:
Då är det vår.
I glaset: 2007 Ürziger Würzgarten Riesling Kabinett, CH Berres. En perfekt kombo tillsammans med ögongodiset i trädgården, Magnolian alltså.
Ännu en vistelse på Vinitaly avklarad och fortfarande har jag inte druckit en enda dålig espresso i Italien. Det spelar ingen roll om espressomaskinerna är 30 år gamla och rostiga eller splitternya ferrariskinande modeller; kaffet är ALLTID gott! Här hemma tar det längre tid att säga skitkaffe än att räkna upp de ställen som kan göra espresso. Hur tänker caféer som spenderar 80.000 på en jättemaskin utan att lära personalen hur man handskas med den?
Första mötet på mässan: Luca Roagna. Denna mycket speciella, überintelligenta, extremt passionerade unge man som besitter en visdom som få någonsin uppnår. Men så blir det väl när man växer upp bland filosofer som Bartolo Mascarello och Giuseppe Rinaldi. Vi hade en fantastisk provning av nya årgångar, framförallt 03:orna är fantastiska. Hur kan det komma sig då kanske ni undrar, ett sådant varmt år? Roagna arbetar nästan uteslutande med gamla nebbiolorankor med mycket djupa rotsystem, som inte drabbas av stress överhuvudtaget ett sådant år som 2003. Dessutom är jorden intakt, med gräs och mikroorganismer som klarar att hålla fukten mycket länge även under långa värmeperioder. Detta ser man inte mycket av i Barolo eller Barbaresco där de flesta väljer att arbeta sin jord och därmed tillåter fukten att evaporera. 2003 när de flesta tvingades till en ovanligt tidig skörd för att inte få russin på rankorna så skördade Roagna friska druvor i slutet av oktober!
Ovan: Pajé i Januari. lägg märke till den gröna marken. Under: Luca Roagna utför någon slags dans i Pira, Castiglione Falletto.
När vi satt tillsammans och provade kom det fram en äldre man som verkade bekant och hälsade glatt. Jag tänkte: -Vem katten är det där, jag känner igen honom så väl. Är det en bror till Domenico Clerico?
Men det var det inte, det var Domenico själv som förändras så till den milda grad att jag inte kände igen honom, bara sedan i höstas när vi träffades sist. Han var nu dubbelt så stor, nästan utan hår och svullen i ansiktet. Luca berättade snabbt att Domenico drabbats av cancer i höstas och genomgått flera operationer samt kraftfull strålbehandling. Tydligen har han svarat bra på behandlingen och han är på bättringsvägen. Domenico är en otursförföljd man som förlorade sin enda dotter när hon var 8 år och som nu alltså drabbats av detta. Samtidigt som han i nuläget håller på att färdigställa sitt nya vineri i Monforte. Jag håller alla tummar jag har för att han blir helt återställd så att han kan fortsätta producera makalösa Baroli som de vi provade tillsammans.
Clerico har alltid sagt att 2005 är ett superår för hans viner, och det visade 2005 Ciabot Mentin Ginestra och Pajana utan tvekan. Dessa båda Baroli har ett otroligt djup och en massiv fruktkärna som behöver tid att utvecklas tillsammans med tanninerna. Men båda vinerna visade idag stort doftspektrum och massor av komplexitet, betydligt mer tillgängliga i doften än 04:orna var vid samma tidpunkt.
Senare på kvällen gick jag och min kära fästmö till en liten restaurang i Sirmione vid Gardasjön. Jag bad att få se vinlistan och ägaren dängde ett tjock lunta på bordet som var smockfull av gamla årgångar Barolo, Bordeaux och Toscana. Han sa samtidigt: Listan är helt okomplett! Jaha… jag pekade på några viner och frågade om de fanns. Han stack iväg och kom tillbaka med famnen full av flaskor. Av dessa valde vi Giacomo Conterno Cascina Francia 94 (ett medelbra år, men som kanske kunde tänkas vara tillgänglig nu). Doften var lite nedskruvad och gav vid upphällningstillfället menthol, örter och jordgubbar men stängde sedan ned i glaset. Smaken var lite gles, med mjuka tanniner, hög syra och medellång eftersmak. Lite av en besvikelse, man har ju alltid höga förväntningar på Giacomo Conterno!
Uppe på en hylla i restaurangen stod en ensam flaska Clerico Ciabot Mentin Ginestra 99. När vi skulle gå frågade jag om jag fick köpa med mig den och ta med till hotellet. Visst, inga problem. Väl på rummet åkte korken ur direkt och PANG! Vilken doft! Stor som en skyskrapa i Dubai. Mängder av supermogen, varm nebbiolofrukt, snygga välintegrerade fattoner och mineraler - mycket komplext! I munnen överväldigar vinet med sin söta, slösande frukt tillsammans med strama syror och saftiga tanniner. Smaken sitter i toklänge. Den här Barolon befinner sig på gränsen till FÖR yppig och rik, men klarar balansen elegant, ett otroligt stort vin för mig - en av mina största vinupplevelser på mycket länge! Hittar ni det här vinet någonstans så KÖP! Han kan göra vin, Clerico.