Det verkar som att Chateauneuf-du-Pape med 2009 har få till ännu en i raden av fina årgångar. De 40-tal fatprov jag provade gav ett sammanhängande intryck av att vara packade med mogen, röd frukt men också men fasta tanniner och bra syra. Årgången påminner mig så här långt lite grand om 2005, om än inte riktigt lika rustik i sina tanniner och betydligt rödare i frukten. Det är riktiga sniffarviner, med nästan Barolo-lik aromatik i många fall. Men detta är extremt unga viner som sagt, alla har inte ens jäst klart.
Grenachen från vingården Grand Pierre hos Barroche var en riktig smekning: Lent och burgundiskt men kraftfullt. Grenachen från Cabriers var en käftsmäll: Stor som ett hus i munnen och med enorm struktur.
Julien Barrot fiskar upp Terroir 2008 ur tanken.
Det kanske allra häftigaste smakprovet var hos Cuvée du Vatican där jag provade en tank med 50% Syrah och 50% Grenache. Den delen av Réserve Sixtine som inte lagras på barrique. Vilket otroligt grepp!
Det var överhuvudtaget väldigt kul att spendera en helkväll med Jean-Marc Diffonty från Cuvée du Vatican och höra hans syn på sina viner och Chateauneuf-du-Pape i allmänhet. Jean-Marc har en ganska egen syn på hur Chateauneuf-du-Pape bör vara. Han tänker mer i “Bordeaux-termer” (deras äldsta dotter heter Margaux, det säger det mesta) och vill producera viner med stor drickbarhet och lagringsduglighet. Viner som kanske inte charmar direkt med restsocker och enorm frukt, men som vinner i längden.
Det blev en massa roliga samtal och superhärliga fatprover med flera vinmakare och även några trevliga restaurangupplevelser.
På restaurangen Verger des Papes serveras Fiancée 2005 på glas. Riktigt glas.
På lokal i Avignon med Jean-Marc Diffonty och Julien Barrot.
Om någon timme bär det av till Provence. Vi har en mission. Hitta det bästa rosévinet som finns (i rimlig prisklass).
Nu får det vara slut på att dricka rosévin från Australien som ser ut som karamellfärgad hallonsaft. Rosévin ska komma från Provence, det ska vara laxfärgat och det ska vara torrt, mineraligt och elegant.
Våra vinklubbsmedlemmar kommer att dricka rosé med stil i vår och sommar, den saken är säker.
Det blir även en sväng i Chateauneuf-du-Pape där det ska bli mycket spännande att prova 09:or från fat.
Såg precis Frithiofsson toksåga Systembolagets färdigblandade drinkar, i TV4 nyhetsmorgon. Hur ofta ser man vingubbarna och vingummorna i TV såga någonting över huvudtaget? Kul kul!
Om ni inte ännu prenumererar på Stephen Tanzer’s International Wine Cellar, så tycker jag att ni ska överväga att börja.Tanzer är en restriktiv och tillbakadragen kritiker som inte slösar med superlativen i onödan. Men när han kopplar på sitt panegyriken så vet man att han menar allvar.
Som nu:“Time stopped when I had this in my mouth” skriver han om Olivier Bernsteins 2008 Mazis Chambertin och delar ut 94-97 poäng, vilket är extremt mycket för Tanzer.
Tanzer är extremt positiv till alla Bernsteins 2008, och poängen ligger på samma nivåer som för Romanée-Conti. Olivier själv har sagt att hans mål är att vara där uppe med de allra bästa i Bourgogne, det verkar som han redan är där! Efter blott två skördar!De här vinerna är dyra men lita på att värdet kommer höjas på sikt med sådana recensioner. Det finns fortfarande flaskor kvar av de fantastiska 2007:orna på hyllorna i Systembolagets vinkällarbutiker. Missa inte att lägga en eller ett par av dessa fantastiska viner i källaren för att ha till ett riktigt fint tillfälle!
…är nästan lika bra som Aldo Conterno Romirasco 2004 som jag fick äran att dricka återigen häromdagen:
Fast att Romirasco 04 inte skulle ha vänstrat med ny ek, som påstås, är bara för osannolikt. Det ryktas att det kommer några fler flaskor av det här vinet i något släpp på bolaget relativt snart. Jag har provat väldigt många Barolo 2004, men det här är nog The Usain Bolt of Barolo 04. Den knäcker det mesta och MÅSTE upplevas. Eminenta MondoWine importerar.
Executive Wine Seminars (EWS) är en förening i New York som regelbundet annordnar blindprovningar av världens stora viner, i vertikalt eller horisontellt format. Resultaten från dessa provningar brukar redovisas på www.erobertparker.com, oftast dröjer det ett tag emellan provningen ägt rum till dess att resultaten produceras. I somras anordnade man en provning av Chateauneuf-du-Pape 2005 och där var det Domaine la Barroche Fiancée 2005 som kammade hem förstaplatsen, med motiveringen:
“Fairly deep color. Attractive, modern, spicy, open blueberry and licorice nose. But it is on the palate that we get truly excited by this wine. This is a rich, deep, mysterious, masculine, “Heart of Darkness” CdP with wonderful minty, dark earth, spice, and pepper. It’s “old school,” with noticeable tannins and lively acidity. Above all, the finish is amazingly long, consistent, and delicious. Everyone in the room is in awe. Needs at least three years to round out. Still, this is one Fiancée we’d love to be engaged to!”
Personligen har jag ingen flaska kvar av detta vin, vilket grämer mig! Grattis ni som har! Fiancée verkar vara ett vin som är lite svårbedömt när det är ungt, förmodligen för att Syrahkomponenten får vinet att gå in i ett reduktivt stadium efter buteljeringen. Vänta några år med vinet så kommer utdelningen.
Viner som blev akterseglade i den här provningen var t ex 2005 Clos Des Papes, 2005 Vieux Donjon, 2005 Reserve le Clos du Caillou, 2005 Chateau de Beaucastel med flera.
Men faktiskt riktigt schysst. I Dubai vet de hur en slipsten ska dras. Framför allt servicemässigt. Det knackas på dörren och ställs in “complimentary” Champagne, för att vi är på bröllopsresa. Det står choklad, jordgubbar och rosor på bordet när man kommer in och av alla man möter på hotellet möts man av ett strålande leende och de obligatoriska följdfrågorna:
- Good morning sir! How are you today sir? Did you sleep well sir? Can I do something for you sir? Alltid lika otvunget, ärligt och uppriktigt. Jag imponeras av sånt, kanske för att jag jobbat i serviceyrken själv och vet hur ansträngande det kan vara att ge så mycket. Man kan inte må annat än bra när man ser så många leenden varje dag. På en vanlig kvarterskrog får man trestjärnig service med varmångade handdukar, tranchering vid bordet samt att servitrisen, från botten av sitt hjärta, säger: “- I really hope that you will enjoy your wine sir” när hon precis har skänkt upp den billigast tänkbara Sydafrikanska Sauvignon Blanc-vinet. Det enda på listan vi har råd med.
Sen kan man ju inte annat än att skaka på huvudet åt allt överflöd, men det ägnar vi ingen energi åt nu. Nu är det bröllopsresa, Once In A Lifetime.
Det knackade precis på dörren, två leende unga killar utanför, de ville komma in och bädda om vår säng inför natten. Service var ordet. Om jag drev krog eller hotell i Sverige så skulle jag skicka min personal på studieresa hit ner…
Ikväll har vi lyckats få boka ett bord i baren högst upp i Burj al Arab, ni vet hotellet som ser ut som ett segel (och som syns på bilden här nedan). Det var en jäkla procedur. Vi fick ett långt mail när bokningen var klar med instruktioner om vad vi ska ha på oss, att vi inte får videofilma, att bara för att vi bokat ett bord i baren så ska vi inte tro att vi är välkomna i några av hotellets andra utrymmen, samt ett gäng övriga förhållningsregler. Knasigt. Men är det världens lyxigaste hotell så är det.
Burj Dubai, världens högsta byggnad. 1800 spänn för två att åka upp. Det fick va’.
Softish.
Burka och hockeyrink. Bara i Dubai. Dubai Mall, världens största galleria. Naturligtvis.
